måndag 18 maj 2009

Höga krav

(Jag och min vagn, mars 1988.)
Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv och strävat efter att vara duktig. Just nu är jag så oduktig man bara kan bli, arbetslös, och utan vettig sysselsättning. Jag gör ingen nytta och det känns så fruktansvärt jobbigt. Jag som har det så bra egentligen. Varför kan jag inte samla ihop ork och mod att ta tag i mitt liv? Varför kan jag inte vara glad och må bra?

Idag har varit den jobbigaste dagen på ganska länge så det kändes som en lättnad när jag fick ett telefonsamtal om att jag ska få vara med i en gruppterapi som börjar nästa vecka. Efter ett drygt halvår i kön händer det äntligen något. Egentligen tycker jag det verkar skitläskigt, GRUPPterapi... Men kan det hjälpa mig att hitta den glada och "duktiga" Linnea jag en gång var så skulle det vara underbart. För jag saknar henne.

Återkommer med bilder från helgen lite senare. Vi hade det bra i Göteborg. Helger är bra - då mår jag nästan alltid bättre. Då är det ju liksom okej att vara ledig, att inte vara duktig och jobba eller gå i skolan.

Ta hand om er!

2 kommentarer:

Lily sa...

Jaaa... Jag vet precis hur du känner. Är ju där själv. Du och jag skulle ju kunna gå i gruppterapi - två flugor i en smäll för psykologen. :-)
När jag var hos psykologen sist så pratade vi mycket om acceptans. Att så här är det och så här mår jag. Det gav mig lite lugn för jag vill gärna att det ska bli som förut eller ännu hellre att jag ska vara "normal". Hon fick mig att inse att om jag låter mig vara så här (säker kraven på mig själv, inte vara så sträng) och inte pressar mig med tankar på att jag inte duger nu utan jag borde vara och klara av livet.... Så har jag mer ork och kraft. Och självkänslan blir bättre.
De där stränga tankarna hjälper ju oss inte, det vet både du och jag. Gissar att det är en bra insikt även om vi inte riktigt klurat ut hur vi ska bli kvitt dem.
Hoppas gruppterapin hjälper dig och hoppas du träffar någon där som det klickar med för det är ju också en jättebra hjälp i måendet. Inse att många andra är lika knäppa... :-) Jag skulle vilja vara en liten fluga på väggen där och suga åt mig insikterna som gruppen kommer att få. Kanske t.o.m. en liten skalbagge på golvet...
Kram,
Marie.

Jane sa...

Sötaste lilla Linnea. Du ÄR duktig! Du VILL ju verkligen jobba, och jag skulle - om jag hade kunnat - anställt dig vilken dag som helst. Maken till arbetsmoral och go har jag sällan skådat! Det är ju inte ditt fel att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Gruppterapi är SKITBRA tycker jag! Hoppas du kommer att trivas där och må bra utav det! KRAM!